... fast på landsbygden. Det har vi ägnat oss åt idag. Lille plutt får snällt följa med på mors och fars eskapader.
Jag vet att många tycker att vi är helt stolliga som tycker att det är spännande och vackert med övergivna, mystiska platser. "Varför kan ni inte sitta på en bänk vid sjön och titta på solblänket i vattnet?" typ... Det gör vi mer än gärna. Men det kan vara oerhört fascinerande, och vackert, med något som är konstruerat av människan och som sedan lämnats åt sitt förfall. Naturen tar över. Färgen flagnar och det som en gång var starkt och stabilt kan falla sönder av en beröring eller en vindpust. Lite som att se bakom masken på en vacker människa. Vad döljer sig i det fördolda? Typ... Ungefär...
Idag har vi besökt den "gamla skolan" ( och som jag också har för mig har fungerat som sportstuga, men jag kan ha fel) i Dalsjöfors. Den ligger på vägen ut mot Drared, till höger lite på en höjd. Jag har letat information om denna byggnad på nätet utan att hitta något. Inte ens någon bild fanns att tillgå. Den enda uppgift jag kunde hitta var i en bok jag har här hemma som handlar om Dalsjöfors, där det stod att "gamla skolan" i Övrarp byggdes år 1850. Det borde vara detta hus.
Jag vet att jag varit på julfest här när jag var liten. Jag kommer ihåg att det var iskallt ute men att det fanns det långa korridorer att springa i här. På ovanvåningen bodde också en gammal lärarinna, som var gammal redan då min mamma gick i skolan nere i samhället.
Men nu var allt öde och tyst...
Förresten... Ifall någon undrar: Ja, vi var inne i huset. En dörr stod öppen och vi kikade in en liten bit. Vi har alltså inte brutit oss in, inte rört något och inte tagit med oss något där i från. Det gick inte att gå så värst långt in för golvet var svajigt, taket likaså, så det blev en ganska snabb visit där inne.
Framsidan på huset med den lilla entrén.
Den här gamla kärran stod parkerad precis innanför ytterdörren. Som hämtad ur en spökfilm...
En annan gammal barnvagn stod precis utanför ytterdörren. Mycket märklig!
Entrén...
Det började ösregna lagom tills vi kom fram till huset.
En annan liten ingång...
Trappan till ovanvåningen.
Inne i ett av rummen stod dessa vackra fåtöljer.
Baksidan, mot vägen, med det gamla Dalsjöforsvapnet på väggen.
Ett spännande besök!
På hemvägen letade vi också upp den gamla kolerakyrkogården i Dalsjöfors. Ja jag vet, vi har skumma intressen... Men jag har hört talas om denna plats ända sedan jag var lite men aldrig förstått var den varit. Men nu har vi varit där!
-Linda
