Medans maken fick åka tillbaka till Coop för att hämta duschmunstycket som HAN glömt, skulle junior och jag ta en promenad till stranden. Det var kallt och blåsigt ute, så vis av erfarenhet började jag tjata på honom redan i stugan att vi INTE skulle bada. Det är alldeles för kallt för det. Och vis av erfarenheten visste jag ju också innerst inne att det inte skulle funka. Vilket det inte heller gjorde.
Efter fem minuter av lek och mys på en öde och blåsig strand tänkte Jacken: "Jag vet vad du säger mamma, men jag struntar fullständigt i det!" Han ålade sig längre och längre åt vattenhållet till. Och rätt som det var vände han sig om, tittade på mig och flinade och rusade rakt ut i vattnet med kläder och skor och allt på. Han såg så fantastiskt söt och lycklig ut så jag kunde inte låta bli att skratta.
Men samtidigt visste jag att om jag ger mig nu kommer han aldrig att förstå. Så vilt svärande fick jag rusa efter min ligist i vågorna och fiska upp honom. Helt sjöblöt jag med...
Attans battans unge! Det är tur att han är en go kille annars...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar