Det blir inte mycket bloggande just...

Vet inte riktigt varför. Förutom att jag är hösttrött med något i kroppen som inte riktigt vill bryta ut.
Men idag är det onsdagsledigt och Jacken sover fortfarande, så nu passar jag på...

Måste bara berätta om ett speciellt ögonblick från igår: Jackis älskar chips! Det är det bästa han vet, och mor och far får hålla hårt i chipsskålen om vi ska få några. Fredagar och lördagar är chipsdagar. Det är ingen idé att komma dragandes med lördagsgodis när man har med Jackis att göra. Helst ska det vara Pringles gröna burk ( som ju också råkar vara mammas favorit...)
Hursomhelst... Igår öppnade Jackis skafferidörren och hittade chipsskålen vi gömt undan från helgen. "Jihooo!", liksom... Han tog fram den och ställde sig vid köksbordet och började mumsa. Jackis brukar inte vara särskilt tjurig av sig, men i dessa lägen får man passa sig för då är det den inneboende tigern som vaktar sitt byte som kommer fram. Jisses vad arg han kan bli om man försöker ta chips ifrån honom.
När jag kom in i köket och såg sonen med chipssmulor över hela tröjan, var jag beredd på tredje världskriget. Men döm om min förvåning: efter att ha sagt något i stil med "ställ tillbaka chipsen, det är inte fredag idag", då gjorde pajsar'n det. Han tittade på mig, öppnade skafferidörren och mycket mycket försiktigt joxade tillbaka skålen bakom makaronpaketen där han först tog den. Ståendes på tå. Sedan tog han ett äpple och gick och satte sig i soffan.
En vardagsbetraktelse som gjorde mig både glad och förvånad...



- Posted using BlogPress from my iPhone