Det är ju typiskt på något vis... Vår katt Jansson har bott hos oss i snart 2 år. Jag har haft en ganska lång startsträcka vad det gäller mina "känslor" inför henne. Jag har aldrig haft något husdjur tidigare och aldrig varit överdrivet förtjust i något djur. Men sakta men säkert harr hon vunnit över mig på sin sida, lilla skruttkatten. Igår blev jag lite sentimental och sa något i stil med :"jaaa, nu förstår jag verkligen de som säger att deras husdjur är som en familjemedlem".
Så i natt trillade hon ut från balkongen och är nu försvunnen. Fasiken också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar