Tog en liten cykeltur igår kväll. Det var isande kallt så vinterjackan fick åka fram ur garderoben. Jag glömde visserligen vantarna hemma men det funkade bra ändå, trots frusna fingrar.
Efter stopp på City och hemma hos bästa Malin för hämtning av rulltårta till dagens jobbfika var jag tvungen att stanna till vid garaget för att hämta blöjorna vi glömt i bilen. Ifall ni inte visste: jag är 35 år och har inget körkort. Har aldrig provat att ta och vet inget om bilar. Dessutom är vår bil väldigt fin, men gammal; svärföräldrarnas gamla BMW. Men det här ska nog funka fint tänkte jag och klev in i det mörka garaget utan att tända lampan. Centrallåset ville inte öppna dörren hur jag än försökte. Jag fick ringa till svärmor och be henne komma ner och hjälpa mig. Inget hände ändå. Jag ringde till Magnus för assistans per telefon. Då brakade hela helsiket lös. Bilen började blinka och tuta på alla håll och kanter. Jisses vad det tjöt! Och inget gick att stänga av. Det slutade med att jag fick slänga mig på cykeln och cykla det fortaste jag kunde hem för att låta Magnus cykla iväg och stänga av bilskrället medans svärmor väntade i ett kallt garage. Genomsvettig sprang jag in genom dörren. Då stod Magnus i telefon och sa att bilen hade tystnat och var lugn och fin så fort jag hoppat på cykeln... Hmmmmm... Svärfar! Om det är du som vill skoja med mig kan du väll göra det på ett lugnare sätt?!!!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar